Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENNEVADS KÄRLVÄXTFLORA
237
sällsynta. Den sistnämnda är kanske tvivelaktig som art och dåligt
utforskad, varför något med visshet ej kan sägas, övriga i denna grupp
äro: Epilobium obscurum, Holcus mollis, Jasione montana och
Veronica persica. Nordgränsen för dessa misstänker jag inuti landet går
genom Västmanland. Veronica persica anses vara stadd i spridning
norrut.
Något nordligare äro: Leontodon hispidus, Polygonum nodosum
och Prunus avium. Nordgränsen inuti landet torde nog rätt nära
sammanfalla med de förut nämnda, medan den vid östkusten når upp till
mellersta Uppland.
Av övriga sydliga arter, som enligt flororna nå till Västmanland,
märkas: Carex remota, C. riparia, Cardamine bulbifera, Myosotis
his-pida, Potentilla Tabernaemontani, Rubus caesius, Selinum carvifolia
och Torilis japonica. Deras nordgräns vid östkusten ligger i norra
Uppland eller i närheten av Dalälven.
Några av de sydliga arterna äro calcifila eller kalkgynnade. Här
bör nämnas: Carex acutiformis, C. caespitosa, C. flacca, C. lepidocarpa,
C. paradoxa, Epipactis palustris, Orchis strictifolia, Primula farinosa,
Sagina nodosa och Saxifragci triclactylites. Med stor tvekan föres också
hit Carex Hostiana och C. pulicaris. Alla äro, utom de två sistnämnda,
täml. sällsynta och vanligast i kärr vid rullstensåsen.
De sydliga oligotroferna äro få och några av dem dåliga
representanter för denna grupp. Drosera intermedia och Rhynchospora alba äro
de mest oligotrofa men gränsa nästan till ubikvisterna. Jasione
montana är den sydligaste men här snarare eurytrof. Galeopsis Ladanum
och Scorzonera humilis anses av Hård i Sydsverige vara oligotrofer.
Här äro de snarare mesotrofer. Vidare bör nämnas: Litorella uniflora,
Polygonum Hydropiper samt Myrica gale.
Även de sydliga mesotroferna äro förvånansvärt få, ett tiotal endast.
Campanula Cervicaria, Platanthera chlorantha och Stellaria uliginosa
ta tjäna som exempel.
Till sist skall endast nämnas några sydliga arter, som inom
socknen äro relativt sällsynta. Acorus Calamus, Adoxa Moschatellina,
Campanula latifolia, Carex Pseudocyperus, Centaurea Scabiosa, Cerastium
glomeratum, Epilobium roseum, Eupatorium cannabinum, Lathraea
Squamaria, Lathyrus niger, L. palustris, L. vermis, Leonurus Cardiaca,
Lycopodium inundatum, Malva pusilla, Matricaria Chamomilla, Mentha
aquaticaXarvensis, Potamogeton lucens, Quercus Robur, Ranunculus
sceleratus, Sanicula europaea, Sisymbrium officinale, Solanum nigrum,
1" Botaniska Xotiser l’J’i7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
