Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34(3
otto gertz
erhölls en lösning, som med ammoniumoxalat gav en vit, finkornig
fällning av kalciumoxalat och med bariumklorid en likaledes vit
grumling av bariumsulfat. Skiktades absolut alkohol över vätskan, bildades
i gränsskiktet en kraftig mjölkvit, i genomfallande ljus rödaktigt
opali-serande ring av i alkohol olösligt kalciumsulfat. Vid prövning på
aluminium erhölls en endast förhållandevis obetydlig fällning av
lerjordshydrat. Järnföreningar kunde påvisas i icke obetydlig mängd.
För några år sedan återupptog jag dessa redan för mer än 40 år
sedan gjorda undersökningar. Ehuru skifferbrytningen vid Andrarum
sedan snart ett halvsekel upphört, står ännu, imponerande i sin
storslagenhet, den blöttade profilen kvar av den mäktiga
alunskillerbanken, Stora Brottet, Men rasbranterna läckas av förvittrade
bergarts-rester, där skifferns kolsvarta färg bleknat och givit plats för en
ljusare, mera gråaktig ton. Och alltjämt lika genomträngande är den
egenartade, bituminösa lukten av gasformiga kolväten, som utströmma
från skiktytorna. De för skiffern karakteristiska inneslutningarna av
pyrit förekomma här i alla former från bladtunna beläggningar till
stora, kompakta linser eller bollar, men de ligga lösa i
förvittrings-gruset och ha genom inverkan av väder och vind till större delen
omvandlats lill rostartade massor.2
2 Pyrit uppträder allmänt som inneslutningar i lossila växtresler, särskilt
sådana, som inbäddats i torvmossarnas äldsta, Dryas-förande eller med dem
likvärdiga senglaciala lager, ävensom i vissa andra postglaciala avlagringar. Pyriten
förekommer därvid såsom kulor, kubiska kristaller eller i form av beläggningar och
inkrustat i cellväggarna. Jag har sålunda påvisat pyrit i Salix- och Betula-yeA,
bark av Betula nana, epidermisflak av Pofamoj/efon-stjälkar, ved av Corylus m.m.
1 min avhandling över skånska torvmossar 1927 (pp. 107, 101, 111) och i min
uppsats 1928 (pp. 133, 134, not) har jag lämnat en översikt över viktigare
litteratur-uppgifter rörande pyritens förekomst i torvmossar ocli limniska avlagringar över
huvud. Som innehåll i fossilt tallpollen, multnande algtrådar m.m. nämnes pyrit av
Halden (1921. p. 12i från Carrfium-gyttja i Lunne mosse, Halland.
Bischoff (1863, p. 557) iakttog bildning av pyrit i form av svarta flockar, då
vallén, innehållande sulfat och litet järnsalt, fick stå i tillslutet kärl tillsammans
med vedfibrer. De senare upptogo därvid syre ur sulfatet, och den ut reducerade
svavelmetallen utfälldes primärt såsom svaveljärn, vilket sedermera övergick till
pyrit. Bake wall (c. G. Gmelin-Kraut, Z. anorg. Chem., 3, 333 [1875] enligt
Doel-TER-Leitmeiek, bd 4: 1, 1926, p. 562) fann djurkroppar, som förvarades i en flaska
med järnvitriol, efter någon tid överdragna med pyrit. På detta sätt — som en följd
av reduktion — finge man en förklaring till den ofta inträdande pyritbildning, som
förekommer i gyttja, lera, torv, brunkol m.m. slrovxch (1912, p. 352) har dock
uttalat sig emot denna uppfattning, att järnsulfider kunna uppslå ur
järnvitriol-lösningar genom reduktion medelst organiska substanser (Doelter och Leitmeier,
bd 4: 1, 192G, p. 565).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
