Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
LUDVIG NORDSTRÖM
— Stån, ja. Det är långt dit.
— Inte för en motorbåt. Se på Ångerman! Han
tjänte stora pengar på sin tid genom att befrakta
ångbåtar. Se på Nicke och Dallins pojkarna. De segla
nu till Öbacka och Köpmansvik och uppför älven
om hösten, och det göra de affär pa.
Gubbarna klöste sig i nacken.
— Nej, gosse karl! Det går aldrig, det är
sanning det!
Och så stövlade de bort.
Och en lots, som kände sina kamrater, skrattade
och slog mig på axeln.
— Nej, Nordström, far till andra hamnar, här går
det aldrig!
— Men det är rätt.
— Visst håken är det rätt! Men det är mycket,
som är rätt, och det går int ändå!
Den där slöheten retade mig, och jag funderade
hit och dit.
IV.
Då kom lotsångaren, och en vacker afton fick jag
följa den ut och sätta prickar. Det var en alldeles
storartad afton, minns jag. Med hela den vilda kusten belyst
av solnedgången och så det oändliga havet, där
bogserbåtar släpade fram sina timmerlass, seglare lågo
orörliga som klippor och lastångare kröpo som mygg på
horisonten.
Jag fick en stark förnimmelse av att ha varit hela
mitt liv instängd i ett rum, där man ingen känsla ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
