BOTTENHAVSFISKARE IS — Nej, kära lotsförman! sa jag och blev stram som en foxterrier, då det börjar osa slagsmål. Men jag sa bara: — Fyll er plikt och bär ner brevet själv! Vad tror ni, han gjorde? Han tog åt mössan och blev kusch! Sådana äro de. Och jag tänkte: — Här skall uppträdas i gala och injagas respekt! Så skrev jag hem efter hela min garderob, rubb och stubb. VI. Ty det nya hotellet skulle invigas, det skulle komma herrar från lands, och då -skulle jag passa på uppträda bland dem, inför både lotsförman och hamnborna i all min glans. Hurra! Kläderna kommo, och jag får säga, att det var inte mycket att hurra för. Smoking hade jag haft, men den var urvuxen; frack, men den hade jag skänkt bort, återstod jaquette. Och den var snygg. Vidare en nästan obegagnad studentmössa. Jag gnuggade händerna i alla fall, och vid uppackningen assisterade gumman och flickorna. — Och herre jeses, så mycket kläder du har, Nordström! slogo de ihop händerna. Och skjortor! Och kragar! Och halsdukar! Och...! Men nu måste du se, att gubben har inte haft sämre, han heller, i sin dar. Det häng på vind. — Hä! sa gubben förnöjd, och det glittrade i hans gamla räviga ögon. — Kom, Nordström, ska du få se! sa gumman,