32 LUDVIG NORDSTRÖM nattens poesi som gjorde det, men de kröpo under benen på en fattig syndare. De besökte i hemlighet skullen och min enkla bädd, där jag sagt dem, att en gåta väntade. De funno den aldrig. Den var mycket oskyldig. Jag hade bara på sängväggen skrivit, det står där än. I nådens sommar nittonhundrafem hade i denna säng en främmande dräng sitt hem. Hans älskades namn begynte med A och slutet var början lika, den drängen var svår att predika, vad månde den drängen för namnchiffer ha? De spådde mig i kort, och de spådde mig i kaffe. Kort sagt: jag var ett underligt djur, som alla ville beskåda. Och jag grinade. Men slutligen uppnåddes höjdpunkten med följande händelse. VIII. En gammal bonde vid namn Johansson hade byggt sig en stuga norr i hamn för att där tillbringa sin ålderdom. Det var en gammal hedersman, och när jag såg honom, mindes jag alltid min barndoms sagor. I dem förekom nämligen en personage, kallad Gamle Wilhelm, och det var, med förlov, själve herr Fan. Nu vill jag ingalunda säga, att. Johansson var lik Fan, han var bara lik den bild, som sagornas illustratör gjort av Gamle Wilhelm. Han var nämligen beprydd