BOTTENHAVSFISKARE IS Och vi bommade för, med strömmingskar och stöttor och allt, som fanns. Strax efter midnatt kommo de. Ett dragspel anförde med några förvirrade ackord ur »Sjung om studenten». Och när alla samlats i bodsvalen, till ett antal av väl tjugu stycken, började angreppet. — Hör du, kom ner, din djävul, så ska vi ta och måla om studentmössan åt dig! ropades. De kastade sig i grupp mot dörrn, klättrade upp och angrepo luckan, bände isär stockar i golvet, kastade upp kätting genom hålet och hotade mig med tusen dödar av de mest invecklade och framstående slag. Men jag avstod. Efter ett par timmars fruktlösa ansträngningar och diverse enkla krigslister avlägsnade de sig äntligen, ställande upp en fruktansvärd framtid för min inre syn. Och följande morgon voro de bortblåsta. Hamnpojkarna visste ingenting. — Ha! sa fästmön. Visste dom inte! I vad fall som helst visste då jag en sak. Att studentmössan hade upphört att verka — åtminstone till min fördel. XII. Så blev gubben krasslig en dag. — Ta jäntorna med dig, Nordström! sa gumman på kvällen, då skötrodden skulle ut. Och far på sjön ändå du, och si åt, om du kan få nå! Nu är du så utlärd, så du kan reda dig utan gubben,