Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Strömmingen står på grundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
IS
— Dom säj, svarade gumman, att strömmingen möre.
— Lat’en möre! sade gubben. Tisdan ha vi i dag.
Jaxmäss ha’nt vi förrn om nästa tisdag. Jag tänk vi
spar sköta som gammalt till Jaxmäss.
— Du gör som du vill! sade gumman och gick.
På vedkasen vände hon, och min svarta pudel
Jimblom Pudelkvist Esq. stannade bredvid henne.
— Kom oppat och drick kaffe nu! Sen fo vi fäll
stene kroken i lag, tänk jag, sade hon.
Och så vart det.
Och de lata stadsfruntimren kommo ned och sågo
på oss. De frågade om allt, där de stodo i rad på
bryggan i solgasset. Och är det inte farligt på havet,
när stormen kommer? Och är det inte kallt att ligga
ute i båten? Och de sågo på flickorna och mig. På
mitt nakna, läderbrunbrända och hundhåriga bröst,
som glittrade afrikanskt i skjortans uppfläkning. Och
de bleka stadsfruntimrens ögon lyste; vattenglindret,
båten och vi fiskarfolk speglades i de fuktiga ögonen,
och mungiporna fuktade, och saliven spände mellan
tänderna som vid väntan på god mat. De
stadsfrun-timren, de stadsfruntimren!
Nu blev dagen svalkad mot kväll.
Solfen var kommen som en kung över lotsberget,
skuggorna bredde sig med kyla under skogen, växte
och mörknade, molnen drevo fram som spända gamla
bramsegel över den celesta oceanens blåa fält, och
köldrysningar drogo, när solen stundom ställdes på
skam bak en dylik bred och svartaktig segelflaga.
Då roddes det från bodarna. Nu krokrodd. Två
man vid framårorna och två kvinnor eller en ung pojk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
