70 LUDVIG NORDSTRÖM Tänk på det, Johansson, när du ligger där på kapell-taket, så sjung du inte skamvisor, som du gjorde i går. — Men I sa, att han blev straffad, moster? sade plåtslagarn. — Han blev andligt sinnad, vet jag, så länge han var när oss. Och aldrig ordet sa han om den natten. Men ett år efter hängde han sig, och du vet, att det var samma natt, som vi var på Kvarngrunna. Så fick han straffet till sist, för underliga äro Herrans vägar! — Ja, tro, vägg, och vittna, knut! sade gubben grinande i skägget och nickande åt Johansson, som på mosters historia slog i en halva åt oss alla tre. — Men det skedde ändå i natt för trettietvå år sen, sade moster, och jag känner, att nu tänker Johan på mig, och i kväll skall jag rakt be till Gud för hans själ.