Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Min sista notdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
6 7
MIN SISTA NOTDRÄKT.
Åren gå fort, och man lägger minne till minne.
Jag ser mig själv som en frisk och stark yngling,
halande skotar ute på havet i regn och storm, i sol och
stiltje; men det är besynnerligt vad det är avlägset.
Sista kvällen jag var fiskare kan jag aldrig glömma.
Det var snöyra och månsken och ett sorgset brus av
dyningar.
— Nu är det vår tur i kväll, sade min husmor, vår
tur att dra laxnoten, och det är sista gången, förrän
vintern kommer över oss. Tag noten, karlar, och försök.
Kanske få vi en lax, för många ha vi inte fått i år.
Det skymde redan, när gumman bad oss fara, men
vi langade ned noten från bodskullen, halade fram
notbåten, stenade och ställde allt i ordning.
Det var längesen sommargästerna farit in till
staden, det var också längesen löven virvlat av
björkarna och rönnarna, längesen vi flyttat från
sommarstugan till vinterstugan och längesen is täckte sundet
var morgon och speglade den stilla morgonstjärnan.
Hamnen låg mera övergiven nu, på sin ö ute i
havet, och när vi om kvällarna samlades ur mörkret
och dansade i ett förfallet kokhus, svängde inga
stadskjolar eller stadskängor ibland oss, utan det var bara
vadmal och pjäxor.
Stormen hade dundrat dagar i ände, vågsvallet hade
sprutat kring uddar och skär, och vi hade bott i en
håla av fukt och dån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
