86 LUDVIG NORDSTRÖM logar och i föngs, men i Sörbyn dyrkades Gud, och där växte fruktträd och blommor. Underligt att säga: kapellet i Sandviken, som låg norr på ön, hade under tidernas lopp sjunkit allt djupare i flygsanden, men kapellet i Tvärhamn hade under seklernas lopp stått som skyddat, behängt med snidade små skutor, bemålat av en målare från Gävle med illustrationer till den heliga skrift, och kring detsamma hade hamnen lagt sig som en fårhjord. Detta Tvärhamn var den yttersta punkt i havet, dit ordning och civilisation under tiderna hade trängt. Genom 1771 års hamnordning residerade där en egen jurisdiktion, som omfattade hela norra skärgården: en hamnfogde och hamnrätt, vars ledamöter avlagt domar-ed, och det fanns icke en handling, som ej var av överheten bestämd, ända därhän, att den, som släppte sitt grepp i sjöbodbryggan, förrän kapellets klocka gav signal, att båtarna skulle stöta ut för att i samlad trupp bege sig till fiskeplatserna på havet, var förfallen till böter. Genom dessa stränga bestämmelser hade fiskrarna kommit in i benhårda traditioner, och ve den, som sökte bryta sig ut ur dessa. Det var sannerligen inget paradisliv pà ön. Bönderna voro sinsemellan fiender och fisklägena likaså, men dessutom rådde fiendskap mellan bönderna och fiskrarna, och alla stodo på vakt mot alla. Hit var det nu Munther kom! Tystlåten och spejande under lugg tog han namnen i betraktande. Det var några grå sjöbodar längs stranden, en väg, en slags gata ovan de med sjöbodarna