Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
6 7
sänktes med bubbel i det kolblanka vattnet, sen roddes
linorna (tögarna) i land, där mot-den grönvita, oändliga
natthimlen med dess enda ljusröda sommarstjärna de
förbrinnande eldarna uppsände smala rökdallringar,
och nu halas noten in, ett porlande höres, starkare och
starkare, ett kvidande, ett sorlande, ett suckande, ett
gnyende — den ljusa juninattens fjärilslek i
vattengränsen är bytt i fasa, en kamp för livet är bytt i kamp
mot döden, men nu går notkilen på land, gnistrande
som månsken, och med öskaren hivas strömmingen
i båtarna, som tyngas och sänkas till relingen, lägga ut,
ro långsamt bort och försvinna bak uddarna; eldarna
ha slocknat, klipporna, som nyss lågo nakna, ha som
genom ett under skjutit ut ljungtuvor och klätt sig
med renmossa, månen sjunker i skogen, vars vassa
grantoppar obarmhärtigt nagga sönder dess skrynkliga
silkespapper, måsarna komma med sol och vind, och
vågorna plaska, himlen är stängd, stimmen borta,
dagen där.
Så lärde Jonas Munther till fiskare, grymt utan
att veta det, nöjd och listig och med huvudet fullt av
tankar på framtiden.
IV.
Men det var bara den ena sidan av saken, och det
kom han inte långt med. För att ta fisken ur havet
räckte inte bara kunnighet och två tomma händer; han
måste också ha redskap, båtar, bod och stuga.
Så tog han sig till att titta på, då fruntimren bundo
skotar, och en vacker, dag satt han i bodsvalen och
band själv, mol ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
