Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
LUDVIG NORDSTRÖM
fågeln och linet och lärftet från lands och virke och
allt, som är.
— Jaha, kan en begripa! inföll gubben, mån att
bli med.
— Från lands kör dom foror ända ner till
Stockholm! fortsatte Ångerman. Och vart tar strömmingen
eran vägen? Tror I, dom ät opp all strömmingen eran
på hamnmarknan i Nätra? Tror I, bönnren räck till att
äta all strömming, som tas ur havsjön? Ingalunda.
Tror I, handelsman ät allt? Ingalunda. Han sälj! Nu
bjudde kapten 23 riksdaler huvudströmming och 26
riksdaler huvudlös, men på hamnmarknan få I bara
18 riksdaler knappa för huvudströmmingen och 20 för
huvudlös. Och tror I, kapten sälj för samma pris han
ha betalt? Aldrin!
— Va tänk du nu då, Ångerman? frågade Johanna
ivrigt.
— Jag tänk, det jag tänk! sa Ångerman och smålog.
— Men du säg int, vad du tänk. Tänk jag! sa
gubben, som ville visa, hur illmarig han var!
— Jag är fäll inge dumhuve heller! svarade
Ångerman och log hela tiden. Men nog tör det fäll kunna
hända, att om jag har dragit till huset i dag, så kan
ja dra mera ock, om det är, så en vill!
— Tänk du, en vill? undrade gubben.
— Jag tänk det! svarade Ångerman.
— Va tänk du då, Johanna? sköt gubben fram.
— Jag tänk, det är nå litte från det, som är, till
det, som blir! svarte hon till skydd för det hon innerst
tänkte.
— Ha, ha! skrattades det igen, och alla flögo upp på
ny kula, ty nu var det samma fasans röst ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
