Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
LUDVIG NORDSTRÖM
VIII.
När det vilda tåget fördunstat, öppnades
lotsgårds-dörren, och Johanna tittade ut.
— Ha toktrolla farit åv nu? frågade hon, halvhögt
för sig själv.
— Dom har så! svarades i mörkret.
— Herregud!! är det du, Ångerman?
— Skulle väl det!
— Jesses, så rädd jag vart! Ä’nt du med dom?
— Tyck du jag var full?
— Nej, men en kan fall bli det en int är!
— En kan det, ja! svarade mörkret dovt.
Johanna stod orörlig i dörrn, Ångerman på gården,
skenet föll ur stugan, avlägset hördes skränet,
skogstopparna susade och klagade svagt, havet mumlade,
men hamn var tyst och stilla.
Johanna teg en lång stund, Ångerman också, men
så vände hon sig inåt.
— Godnatt! sa hon, stängde dörrn och kom utan
vidare fram till Ångerman.
— Du sup int, du! sa hon.
— Få väl bygge hus och bod först, innan jag mäkta
köpa brännvin! genmälte han trumpet.
— Långt dit! sa hon förtröstansfullt.
— En får si! klippte han av.
—• Följ du med på skullen? frågade hon då i luften.
— Nog tänk jag väl det! sa Ångerman, och så
gingo de tysta ner till gubben Ögrens sjöbod och upp
på skullen, där Johanna tände ett talgljus, klädde av
sig liv och kjol och drog på sig lördagsnattströjan samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
