Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
LUDVIG NORDSTRÖM
känslor, och i ljuset av dem såg- han Johanna i en
förklarad dager gjömmande henne själv för den ställning
inom hamnen, hon symboliserade. Genom gifte med
henne skulle han ju bli släkt med kronan och därmed
överklass — det passade den fattige båtsmanspojken
precis, vars enda stora, allt annat uppslukande drift
var den att bli förmer än alla andra, nå högre, bli
främst i hamn.
Han teg en stund, men så kom svaret.
— Int bara det, att jag int sup! sa han. Att int
supa, det lärde jag mig där hos prostens. Men jag tör
väl duga nå litte mer än anner hamnfolket med, om
en ska se bara på den här affären med strömmingen nu.
— Visst dug du till mer än anner hamnfolket,
svarade hon ivrigt. Som du bind och bygg och ro på sjön.
— Jag tänk det! sa Ångerman och småskrattade, och
nu öppnade han sig och ryckte fram med prosten, som
umgicks hos landshövdingen och hade skrivet från
själva kungen, och förgyllde sig med all denna glans,
så att han sken.
— Jag är int nån vanlig bonnlus, sade han. Jag har
sitt mycket, jag. Där i Köpmansvik gick jag
brandvakt, och aldrin att jag var rädd för koleran. Och är det
så, att en ska bygge fartyg, och det tör fäll kunna
tänkas, att en kunde få lov att göra det med en dag,
eftersom jag tänk fiska här i hamn nü så, så int är
det nån, tänk jag, mer än jag, som kan det.
— Du bygg fartyg med?! frågade Johanna med
bävan i rösten.
— Ja, var det nån sak det! skrytte han.
— Ja men, karl, sån karl du är! smickrade hon
och vaggade huvudet fram och åter i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
