6 LUDVIG NORDSTRÖM hårda och godtyckliga skatter, vilken egendomslösa ställning i sin mån bidrog till fiskarens lättsinne och håglöshet för ordnat arbete. — Varför ska jag dra ihop åt bonn! sa han. Då gör jag heller ingenting, mer än att jag nätt och jämnt lev, det var ingen, som tackar mig ändå! Tjänar jag mer, höjer bonn bo-legan och arrendet, och det är han, som får, vad jag tjänar. Nej pass, göda bönner håller en sig allt för god till! Och med dessa ord vände han sig i fällen och snarkade in. När nu Ångerman skulle bygga, måste han alltså upp till byn och underhandla med bonn. Under första tiden bodde de nygifta inne i kammarn hos Janne, brodern, och därinne sökte Johanna att få klart besked och veta, vad Ångerman äntligen hade för planer. — Har du nå päningar? sa hon. — Hä! svarte han bara. — Har du nå päningar, frågar jag; höre du? upprepade hon. — Jag har, va jag har! svarte Ångerman, och han gjorde alla omkring sig osäkra genom sin envisa tystnad och sina vassa blickar. Gubben Ögren hade egen bod, och den kunde gott tillbyggas med en stuga, det var ungefär mitt i hamnen. — Int mer än ja tränger ha för min del, så nog kan I nyttja min bod! sa han. Och nog är bonn lidlig, men efter grunden är min på femtio år, så tränger du bara köpa virke och bygga. Men hamnfolket sa: — Passa dig nu, Ångerman, för du vet, Östensson,