BOTTENHAVSFISKARE 6 7 det är en hund till att vara knivig av sig. Och snål är han som hin håle, aldrin att du får köpa en stock! Östensson var bonn; men Ångerman log bara och plirade, och en söndagsmorgon på hösten, då solen stekte och de sista humlorna lågo på rygg på backen och sprattlade med benen i själatåget, gick han bortåt strand, vek omärkt av uppåt skogen, där tjädrar och orrar flögo upp, så det dånade bland granarna, och tog sig fram längs en stig, över vilken lingona hängde som bloddropp, medan hararna skuttade i riset och ekorrarna spottade i kronorna, och följande stigen kom han upp till byn, där den låg på sin sjöstrand med fulla kornhässjor, gulnade i höstsolen, och luften stod blank som ett stål. Östensson var ogift och bodde på kullen, med några magra rönnar kring knutarna, de bredde sig nu röda som fanor, medan kramsfågel gungade i grenarna. Ångerman steg in, lugn som vanligt, hälsade, slog sig ner och bjöds på kaffe; den skäggige gubben spejade, han begrep nog, vad som nu stod på, men ingen brådskade. På bordet låg en jättebibel i träpärmar, uppslagen på dagens text, och gubben var utan röck och väst, söndagen till ära, samt tvättad och såg därför dubbelt illmarig och kantig ut. — Det sägs, att hamnborna ska sälja strömmingen sin ända rakt till Stockholm nu för tin! öppnade han; elden och satt med armbågarna på knäna, hakan i händerna och blickarna hängande i Ångermans ögon. — Den som äg skog, som är full med skogsfågel, kan nog sälja dit, han med! svarte Ångerman sävligt. Tjädern står i 3 riksdaler paret, orren i 2 riksdaler