Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
LUDVIG NORDSTRÖM
och järpen i 12 skilling’. Och skepparn köp av den,
som har!
Östensson teg en stund.
— Det är nog så, det, sa han till slut, att
hamnborna alltin har haft goa bösser, farligt goa bösser.
Det händer nog då och då, att jag hör, hur det knallar
på i skogen. Fastän skogen ska vara min, säjs det!
— Kan ju vara, att bo-legan ska infordras och fischc
har varit dålit! svarte Ångerman.
Nu gick gubben tvärt genom vind och lade sig på
ny bog.
— Det är då rakt unnerligt, sa han, va det är mång,
som vill bli fischar. Ska det vara, att det är för
mycket arbete på anner håll, tro?
Ångerman hade hittills suttit med halvslutna ögon,
men nu lyfte han ögonlocken och tittade rakt in i
gubben. Denne, som slappnat till under samtalet, var
oskyddad och fick blicken som en harpun ända ner
i själaroten och kände, hur det högg tag därnere —
och inte släppte! Han kunde inte bli loss, han vred
och snodde sig på kroken, men det var lögn, han satt
där för gott, och Ångerman borrade djupare och
djupare och gav inte en tum.
Så sutto de en god stund, och gubben bleknade
och fick kväljningar, det var, som om hela innanmätet
gick upp genom halsen.
— Jag hade tänkt tala med dig, Östensson, om
en sak! sa nu äntligen Ångerman.
— Ska du bygga? frågade gubben, mot sin vilja,
men han var fast.
— Jag ska nog det! svarte Ångerman. Nör på strand,
och så kunde en dra ner timmer nu, när snön komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
