Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
LUDVIG NORDSTRÖM
Men det var att Lägga sig själv på stupstocken, och
vasst som bilan högg Ångerman till:
— Den rättfärdiges frukt är livsens träd, och en vis
man låter sig om människorna hjärteligen vårda!
Då föll gubben på knä, inför dessa orörliga ögon
och denna kunskap; orden hade kommit långsamt och
högtidligt, som på husförhör, medan genom den öppna
dörren kramsfågelns kvitter hade spelat i ett, och när
Ångerman gick sin väg, hade han kontrakt på en
strandremsa nörrest i hamn, virke till stuga och bod
och allting klappat och klart. Tv gubben var rädd,
helt enkelt rädd, som för en trollkarl.
När kämparna skildes på bron, sa han:
— Det skulle ha vurti en inkommen kolportör bortur
dej, Ångerman.
— Hä! svarte Ångerman, nu lika tystlåten och liten
som vanligt och gick betänksamt ner mot hamn, men så
länge han syntes på vägen, följde honom gubben
med ögonen, och när han äntligen försvann, rev sig
gubben i skägget och mumlade:
— Han var rakt fali’n!
Och därefter stövlade han in.
X.
Nu ingick nästan omedelbart en stor tid för
Ångerman. När hamnborna en dag på vintern fingo se
Östensson komma nerkörande med timmer och lägga
upp det norr i hamn samt vara åtföljd av Ångerman,
då rändes mellan stugorna.
— Och ska en ha sitt! Ångerman bygg nor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
