Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9
sen, att organisera stordrift, tjäna upp sig till patron
och bli prostars like.
Han blev vild framåt kvällen, det var som om ett
minne dykt upp, ett minne av att han glömt något,
av att han underlåtit något, inte fyllt de uppgifter, han
tänkt sig. Han var ju redan gråhårig och femti år
och mer, men han var inte patron, han hade inte
utfört det han tänkt, han var bara en struntfiskare i
Tvärhamn, och nu var det för sent.
Så stodo ungdomens rosenröda dröm och
ålderdomens skrumpna verklighet emot varandra, nu då
det var för sent, hade han äntligen kommit fram till
drömmen, men då han sträckte ut handen och ville
gripa den, höll vefkligheten tillbaka, han fick bara se
men inte röra; det var inte hans, det var andras, allt
detta var bara ett hånskratt, ett slag i ansiktet, en
hämnd av någon, som var starkare än han.
Han blev vild och galen på krogen, där han satt,
började dansa på golvet och slog omkull bord, polisen
trängde in och tog honom, och när natten föll och stån
myllrade av ljus och människor, stod Johanna gråtande
utanför kurran, och sen blev det en fördömd historia att
få äventyret utrett, Ångerman ombord, och när allt
äntligen var klart, vände ångaren stäven mot norr, och
nu bar det åter upp till regnet, kölden, dysterheten
och brännvinet i den trånga vinkelspetsen, hånfullt,
skamligt utsparkad ur den skimrande
ungdomsdrömmens värld — som ägdes av andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
