Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
XVII.
När Ångerman åter gjorde sitt inträde i Tvärhamn,
var det på ett synnerligen uppseendeväckande men
för honom föga hedrande sätt. Ångaren gick nämligen
in på sundet och slog back, en skötbåt rodde ut, lade
sig längs sidan, portarna slogos upp, och vinschen
började arbeta, och ut kom som en mjölsäck i
talj-linan den dödfulle fiskaren, som supit hela resan opp,
och så vinschades han ner på båtflaken, där han blev
liggande som död, medan Johanna kom efter gråtande,
och med handen för ögonen roddes i land.
Ångerman forslades upp, och kring Johanna samlades hela
hamn.
Snyftande, harklande och suckande berättade hon
nu alla öden, hon måst utstå, och hamnborna kacklade
i köket till inpå sena kvällen.
När Ångerman vaknade följande morgon, var det
frost på marken och isrosor på fönstret, som lyste rött
och kallt med en likvit månhalva i övre högra
kvadraten. Han reste sig ur sängen, doppade ansiktet i
tvättfatet och gick därefter uppför trappan till det
vindsrum, som vette åt hamnen. Där blev han
stannande vid fönstret och såg ut.
Det var, som om han nu för första gången såg
hamnen, sådan den verkligen var, och hur föga liknade
den icke, vad han mött vid sin ankomst hit. Han såg
nu målade stugor, och i bodsvalarna skymtade han
röd-mönjade vakare och lager av surströmmingskaggar
och han tänkte:
— Hock en har hela livet mitt förflutit till gagn för?
För hamna och hamnborna. Jag har int mer jag, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
