Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32 LUDVIG NORDSTRÖM
Men hon såg frimodigt på den högväxte kungen
och sade, prövande genom glasögonen:
— Ska det vara landets konung och herre, detta?
Det bejakades.
— Men var har han krona och spira då? undrade
gumman; och när hon fick höra, att de voro
kvarlämnade i Stockholm, blev hon förgrymmad och sade:
— Ska han int ha större högaktning för hamna
än att komma i de där vammalsklärna jussom en
annan, då!
— Men ser ni inte, moster Ångerman, sade
landshövdingen, att det är hans majestät ändå?
— Jag tänk nog som så, svarte gumman kort, att
han får be Herran Gud om förlåtelse för sina synder,
han som vi andra!
Vid dessa frimodiga ord klappade kungen hennes
axel och svarade:
— Du har rätt, inför Gud äro vi alla lika!
Men Ångerman, brydde sig inte om kungen, han
gick och sysslade för sig på Sörudden och var långt
borta från denna världen, som blott var ett ont och
bedrägligt sken.
XXI.
Snart var också allt fullbordat, men ännu hade livet
en sista fordran innestående hos den gamle, och den
skulle utan barmhärtighet uttagas här som alltid
annars.
Hamnen hade vuxit ut med stormsteg, där fanns nu
post- och telefonstation, kyrka med torn och altartavla
och egen präst, villor på stranden, badhus och bad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
