BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9 hoteli; hamnborna hade byggt kvistar på sina stugor och hade målat dem i glada färger, de foro till lands med motorbåt och hade bildat två stora salteribolag, som konkurrerade, leddes i fisket av statens instruktörer, deras pojkar blevo betjänter på hotellet med livré, deras flickor uppasserskor, eller herrskapsjungfrur, och varor omsattes friskt i hamnen, ditförda med reguljär ångbåtsförbindelse. Under allt detta uppnådde gubben Ångerman sitt sjuttionde år och var nu i vägen, varhelst han drog fram. Johanna styrde och ställde, hade låst undan varje droppe sprit, så gubben fick aldrig mer smaka något, hade tagit opp en ung släktinge, en jäntflicka, som hjälpte gubben på sjön och skällde honom huden full, och gubben strök tyst och grå, i femton år gamla paltor, kring sin åker på Sörudden, där hade han bäst. Men Janne Ögren hade en pojk, som var en odugling, och för att slippa arbeta ville han sätta opp handelsbod, och så kom han till fastern, gumman Johanna, för att få Ångermans namn på en revers. Gumman gav vika, satte pennan i gubbens hand, och han skrev. Ett år därefter rymde pojken, reversen förföll, och Ångerman stod där och måste begära ackord av bonn i byn, som ägde reversen. Så dör bonn, testamenterar allt sitt till baptisterna, och nu kommer länsman; och auktion utsättes, och därmed var gubben ruinerad. Genom Johanna och hennes släkt tycktes sålunda detta Tvärhamn, som han kommit för att erövra och som han så länge behärskat, som han dessutom dragit upp ur fattigdom, efterblivenhet och elände, som han införlivat med det övriga landet, genom Johanna tycktes detta Tvärhamn bokstavligen plocka honom inpå