Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Ack, Herre, straffa icke mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
stund hördes hon för sig själv gnola pä den gamla
psalmen:
»I Himmelen, i Himmelen
Ther är Glädie stoor,
Ther frögda sig Guds Helgon
Uthi then Engla-Chor
Siungandes: Helig, Helig, Helig är
Herren Zebaoth.»
Karlarna talade om sommarns fiske och skäljakter
till våren. De gjorde upp planer att sätta ofog för sina
fiender i hamn, och när någon kom med ett påhitt,
som föreföll alla gott, skrattade de och drucko.
Elden hade brunnit ner och endast smärre lågor
spelade strax ovan glöden med ett puttrande ljud. Av
hettan tvangs svetten fram på pannorna, och håret blev
smetat vid skinnet.
Då hördes slutligen, sedan kvinnan i hörnet somnat
över vaggan, ett frasande ljud utanför stugan. Det
smällde av skidor, som slogo hop, ord förnummos, och
man stampade snön på bron.
— Byborna komma! sade Locknéus.
— Då gett en gå hem och rusta sig till kapellet,
sade Hardin och reste sig med en gäspning. Alla
reste sig och sträckte på sig, och man skakade hand
med värden. Kvinnan i hörnet vaknade med jämmer,
ungen började gråta, och dörren öppnades. Ångan
strömmade ut, och det blev ett kyldrag genom rummet.
— Guds fred på julaftan! hälsade männen, som
kommo in, och sedan hälsningen besvarats, kommo
de fram till spisen, där hustrun lagt nytt bränsle på
glöden.
Ångerman, Hardin och Åbygge gingo ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
