1,32 LUDVIG NORDSTRÖM — Där skall gudsvinet stå! sade han. Rimmet töade ur det yviga rödskägget, och de små ögonen stodo ilskna under pannan i sina urholkade skottgluggar. — Där skall gudsvinet stå, sade han, mittpå bordet och inte vid dörren, så en sia kulPet, når en öppna och går in i förbannelsens hus till förbannelsens käring. Höre du, vad jag säg? Hustrun teg och sökte läsa vidare, och pojken i spisvrån stirrade på husbonden. Det syntes på hans ansikte, hur rädd han satt där och sökte att få förbli obemärkt. Ångerman stampade i golvet. — Höre du, vad jag säg? Hustrun lyfte på ansiktet och såg honom rätt i ögat. — Nog höre jag, att du inte är nykt ens på själva julaftan. — Du helvetets pest! Du förbannelsens käring! Når ska en fo dig att stänga din lea käft! För mina synder ha jag dig till ett straff. Vik undan, kvinnfalk, jag vill utspy dig ur min mun .. Ångerman, som var känd för sin sed att i ruset läsa bibelord, sprang nu omkring på golvet och fäk-tade med armarna. Hustrun hade gjort ett tecken åt pojken i spisvrån, och denne hade smugit ut. — Ångerman! skrek hon plötsligt med gäll röst och pekade mot fönstret. — Ångerman! Ångerman! Höre du, Han kallar dig! — Hocken djävel? — Just den du namnkände! Ser du — Hans ansikte. Där i fönstret.