1,32 LUDVIG NORDSTRÖM Jesu! du högtlovade Guds son, förbarma dig över mig! Herre Jesu! Du Guds lamb, som bär alla världenes synder, förbarma dig över mig! Herre Jesu! stärk mig nu och i min sista dödsstund! Men Ångerman hade stillsamt smugit sig ut. III. Den gamle fiskaren Anders Griis stod i predikstolen, där sanden rann i timglaset bredvid honom. Det lilla kapellet var fyllt av fiskare från hamnen och bönder från byn. På den högra sidan sutto karlarna, på den vänstra kvinnorna. Andedräkten ringlade sig kring alla huvun, och runda regnbågar omslöto de många ljus, som voro tända. Men, rimfrosten smalt ej på de horngröna fönsterrutorna, och alla ljuslågorna böjdes mot utgången, så att ljusen brunno snett, och långa tjuvar reste sig likt drabanter på vakt vid lågorna. Runt väggarna vandrade den förlorade sonen sin väg från högfärd genom ve och villa hem till fadershuset, och Jona fiskade strömming och rökte pipa under kurbitsen medan han slipade sitt svärd; gamla kronor och fartygsmodeller hängde ner från takstockarna, och det skymtade en fornvärlds reliker genom det rykande och fladdrigt upplysta lilla rummet. Församlingen sjöng med en ung bondson till försångare: »Nu vilar hela jorden och luften är mörk och vorden all världen sover sött, men du min själ bör vaka, din Gud demodigt tacka och i din andakt ej bli trött.