BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9 Sitt ljus nu solen döljer, och natten överhöljer det stora luftens tjäll, min sol, o Jesu, visa mig dina nåd upplysa med dinom and min mörka själ.» Sedan alla stroferna sjungits, började den gamle fiskargubben att med darrande röst läsa en betraktelse ur postillan, och från kvinnornas bänkar hördes snyftningar och fromma upprepanden av den gamles ord. Men några av karlarna pratade halvhögt inbördes, och det märktes på alla, att de supit in julen. Slutligen reste sig en bonde uppifrån byn och rag-lade ut. När han kom i förstugan, gav han över under hörbara jämmerrop, så att gubben Griis stannade i läsningen och ett ögonblick betraktade sina åhörare. Då hördes plötsligt en suddig röst: — Hå, gam-Griis, ha'nt du hört en spya förr, så du kan läsa gudsordet för det! Man vände sig, och då såg man Jonas Ångerman med blanka och tomma ögon knyta näven mot predikstolen. En gammal bonde, som satt bakom, knuffade honom i ryggen, men det skulle han inte ha gjort, ty i samma ögonblick som den sjuke bonden återkom från sina förehavanden i förstugan, fortsatte Ångerman inne i själva gudshuset, och han lämnade sin tribut under bölande och illvrål. Griis slog igen postillan och gick ner från predikstolen, karlarna hjälptes åt att fösa ut Ångerman, som ömse hickade, ömse svor och hädade.