BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9 syns naket av halsen visar, att skinnet är vitt, mjukt och dunigt. Ingen bland detta folk kan ha ett djärvare humör ritat i sitt ansikte än Pär-Erik. Huden är röd av solbrännan, ögonen sticka, men munnen skrattar och därvid syns en tandgård lika frisk och grann som Gretas. Och av det borstiga, gulbruna håret glittrar det metalliskt. Pär-Erik och Greta äro fästfolk av gammalt, och när de nu prata och se på varandra, slutar det. med att de söka varandras händer under bordet och kramas, varpå Pär-Erik kastar sig in i samtalet och Greta stirrar ut genom fönstret och petar tänderna med gaffeln. Mor Ångerman själv, som är den myndigaste fiskarhustrun i hamn, går från spisen till bordet, fyller på fat och spilkum, klappar på axeln och skrattar och kastar slämpord1. Hon har sin älsklingskatt på axeln, och när hon är fri en stund, blandar hon kaffe och grädde på ett tefat och låter katten dricka från axeln. Dörren står öppen till förstugan, och solskenet fyller dörröppningen och glider över golvet till väggen, där-ovan utdragssoffan hänger den obligatoriska Kristus på korset samt ett bibelspråk bland rosor. I solskenet kommer folk och går. Man vill låna ett gräv eller lämna tillbaka, lotsförmans Fanny kommer med en förfrågan om pasmaantalet i en väv, hon skall sätta upp, och skepparen på en bogserare, som ligger vid bryggan, går in i förbifarten och hälsar goddag, eftersom det är första gången för året, han är i hamn, och han bjuds på kaffe. Tuppen gal ute på backen, och den svarta enögda ' Slämpord = små skämtsamma uddigheter.