1,32 LUDVIG NORDSTRÖM — Jag tänkte det, jag, sade Jösse fnittrande. Och dagen var blå och varm. Från havet kommo måsarna svävande, och en och annan and flög snabb och skriande över de plöjande, men vinden var västlig. Man såg kustbåtarnas vita skrov passera mellan ön och fastlandet, och ångare och seglare, som styrde in till sågverken i fjärdarna, och ibland syntes på det stycke horisont, som fanns mellan Skäret och Lingbärbackudden åt öster, en stor engelsman släpa fram med rök efter sig. Bogserare ångade genom sundet, och när de inte saktade farten vid passerandet av sjöboraden, svuro fiskrarna, ty svallvågorna satte båtarna i så våldsam gungning, att de hotade krossas. Plötsligt stack ett toppsegel över Rödbergsudden. — Nu komma Lidgren! sade Johan Locknéus. — Han ska fäll ligga där i Fäbodvika, sade Danke. — Men då gett vi dansa i kväll, sade Pär-Erik. Vill int du dansa, Greta? Du med, Hanna? Jag ska dansa med dig, jag. Vill du dansa med Jösse hellre? Hör du, Jösse, om du dansa med Hanna i kväll nor på bana, får du ligga i lag med na om lördag natt. — Tänk det! sade Jösse ilsket. Tullkuttern stack in för god vind, men den lade sig inte i Fäbodviken utan länsade förbi Myresudden in till hamn. Och vid passerandet svängde man mössorna å båda sidor och växlade glada tillrop. Gamla gubben Hardin rodde förbi i snuggan1. Han kom från västra sidan av ön. Han hade rott ut vid soluppgången, nu var klockan två i rappet. Han hade 1 Olika båtstorlekar: notbåt, skötbåt, krokbåt, lillbåt och snugga.