Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Potatissättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
— Si, tocka satans kanaljer, väste fader
Ångerman. Går dom int och trampa ner koföan för mej.
Haje1- åt dom, du Pär-Erik!
Pär-Erik skrek.
Nu syntes moster Ångermans båt. Maten kom och
dukades upp i skuggan av storladan, och man åt med
frisk lust. Fader Ångerman tuggade på lite vattlagt
bröd och petade i några strömmingar, men han gladde
sig åt en halv pilsner, som häradsskrivarn skickat
med.
Efter maten gick han avsides och lutade sig.
Gumman följde honom, och snart sov hon bredvid honom
med förklät över huvudet mot alla flygfän.
Eftermiddagen, när solen sjönk och luften blev röd
i stället för blå, var inte så glad som förmiddagen,
då solen steg och allting glittrade. Både körsven och
dragare voro nu trötta och retliga, och fader
Ångerman och den allförståndige Jan Ågren gingo omkring
och mästrade. Tågen sprungo och måste knytas ihop,
knutarna skuro i köttet, och när man äntligen fått ett
slut på plågan, fick man veta, att det var en hel päråker
till att plöja upp, och till på köpet skulle den plöjas
med fader Ångermans gamla träplog. Man gick och såg
på åkern.
— I är toket, morbror! sade Danke. Tro I, att vi
ä hästar?
— Tocka stackare! var allt, vad fader Ångerman
svarare.
Och så plöjdes det, till dess att åkern låg där vågad
och vacker; då var den gyllene sommarkvällen där,
och när de trötta ungdomarna sågo på varandra, stodo
8 Haje = skrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
