Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE
14 9
— Lotskuttern går ut! Lotskuttern går ut! ropade
de om varandra.
Sedan lotsbåten gått ut, kommo båtarna från
slåt-tern runtom med slättfolket. Gistvallarna blevo tomma.
Getterna började synas uppi skogen, följda av
lappgumman, som drev dem i vall, och lotsstugans fönster
uppe på berget brunno i middagssolen.
En gammal fiskargubbe gick genom hamnen. Han
småpratade för sig själv och tittade genom fönsterna
och log.
— Jaså, där bär det på grundet! och där med.
Kan nog behövas, att I få litet strömming, fischare.
I ha dåligt med päninga, jag vet det nog. Jag ha
visst nå gamreverser hemma — fast jag tör fäll int
få se nå päningar, mens jag lev.
På sin bro satt gubben Hardin med rödskägget och
smälte kallgröten. Den gamle lutade sig mot
gårdsstaketet.
— Jaså, du sitt där i sola och gäspe mittpå
middan, Erke!
— En tör få vile na lite, når en ha vuri i arbete
sen klocka två i marest —
— Och tänk på grundet för det merige.
— Nog tör det hända. Nog tör det hända. Men
bleka syns väst i håle.
— Hå, den tänk jag int du ä rädd för. Du var
int rädd, når du var med Ångerman och hala sköta
mina förr i världen.
— Det var nog då, det.
— En kan nog hala sköta nu med, tänk jag, äsch
det sinnet rinn på. Eller vad tro I, Zeterberg? sade
Danke, som steg ut på bron, barhuvad, blåögd, gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
