Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
22 s
— Int val det nan storm, sade gubben Ångerman,
det är bara en guva, som går över oss.
En god stund hördes röster ur nattmörkret och
skvattrandet om bogarna; man såg männen, som drogo
sköta och kvinnorna nerhukade över årorna. Segel
började skymta, lyste i det gulnade månskenet likt
måsvingar över vågorna och försvunno mot det tätare
mörkret, som var land.
Kantbåtens lanterna brann alltjämt, stundom knappt
synlig på vågkammen, stundom spökaktigt högt mot
stjärnorna.
Fyra båtar vcro kvar på grundet. Guvan gick över
med en vindkåre, höjde sig och försvann som ett
dis i himlen och sedan var allt lugnt.
Det började att gry. Sålunda: att plötsligt hade
mörkret lösts upp i blåaktigt sken, som kom havet att
likna en böljande hed med berg av nickel och de
djupaste dalarna av mörk sten; som vita blommor växte
tuvvis på bergen, men här och var stack röd ljung och
blå viola.
Stjärnorna blevo trötta, nickade som tårade ögon,
vilka lades igen ett efter ett, och molnen togo varann
i hand, pöste ut sig och sökte att täcka himlen. Nere
vid horisonten reste sig en bank av gul bomull, som
syntes vridas likt en kavel. Det gula luddade sig i
överkanten och sände dimmor över havet. Kantbåtens
lanterna brann röd av nattvaket och sorgmodigt och
eländigt.
Då reste sig en man ombord, skakade av kölden
och ruskade på sig samt lät sitt vatten i havet.
— Hallå! ropade han.
13. — Nordström, Bottenhavsfiskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
