199 — à, det var fäll ett par, tre stråuschlinger ystan i skäret. Int val det na fische i dag. — Int lysste det så i aftes te minstingen. Här och var syntes eldsken från spisarna, där kaffepannan var påsatt, och rökarna stodo rätt upp bland stjärnorna. Så började det bullra i bodarna, och en båt kom ur skymningen sör i hamn. Roddarna skymtade. En vindkåra stack upp efter båten, det började dra i luften, som om plötsligt något hade vaknat där, och i ett stod vinden färdig. Ett vitt segel syntes, ett till rullades ut, och inom ett ögonblick länsade fyra båtar makligt ut mot uddarna och försvunno om landet norr ut, som om de vita seglen tänt eld på luften, ty stjärnorna halades upp och drogos in snabbt och försvunno spårlöst och i stället steg solrodnad i öster. Inom ett tiotal minuter voro alla båtar i väg. Folk började röra sig i stugorna, gummor syntes på broarna, genom fönstren skymtade huvut av gubbar, som sutto i kalsongerna och gäspade framför spisen. Och runt i hamn i föngsen gälde hamnens 37i/2 tuppar, ty den yngste var kyckling än. Och solen började stiga. II. När båtarna nalkades sättningsplatserna, stego fram-roddarna upp och lämnade årorna åt kvinnorna, som, vitögda av sömnighet, knappt orkade ro. Karlarna knöto vaxduksförkläna om livet och kommenderade kursen mot första vålan, som flöt på vattnet framför båten och bara tycktes vänta att bli upptagen.