26 2 LUDVIG NORDSTRÖM MÅNSKEN. Gumman Ångerman stod på bron och ropade åt Hanna, som satt ned vattenämbarena vid grinden, på väg till föngset: — Hanna, ropade gumman, du gett ro mej över till Murresund. Morbrorn ha glömt låsa ladan, och int kan vi låta dörrn stå oppe i natt. — Vad ska I med gubbnäcken eran? ropade pigan och fosterdottern Hanna till svar. Gör han annat än det, som toket är? — Du vål1 int säje så om morbrorn, Hanna, sade gumman. Du få fäll si, hur du val2 själv, når du bli så gammal som han. — Jag kan int ro er, moster. Jag ha int ti'n. — Ska ja getta3 ro över själv då? — Få'nt I vänte, tills dom komma hem bortå sjön. — Du språke som du ha vett till, du jänta! Du si fäll, att sola är nere. Och månan är oppe. Och stjärna lys övrom föngstaket. Jag får fäll ro själv då. Men kom och hjälp mej he4 båten i sjön. — I ha då så myttje för jämnan, moster, till å görme5 i! sade Hanna. — Ligg i lag med Johan tri somrar till du, så får 1 Vål, här = får. 3 Val = blir. 3 Getta = vara tvungen. 4 He = hava. 6 Görme = bråka.