BOTTENHAVSFISKARE 22 s du fäll si, vad du ha till å görme i! svarade gumman och rättade till huvudduken. De båda kvinnorna fingo båten från sandstranden i vattnet, Hanna återvände och gumman rodde längs bodarna bortåt Murresund. Gumman Hardin klappade kläder vid sin brygga. — Ska du fära sör till handelsman? frågade hon och höll upp ett ögonblick med klappningen. — Hu då! Jag ska fära till Murresund och låsa igen lada. — Är'e n'Jonke, gamstackarn, som int ha låst? — Ja, hörre då. Han tänkte nog fära tebakars nu på aftan, men han rådde int, gubbkräke, kan du veta. — Jag så, han rodde förbi här i middags, han se då fali anstövlin1 ut. — Jo, jo, sade gumman Ångerman, en val gammal. Och brännvinet, ska en veta! — Ja, brännvinet! sade gumman Hardin borta i skymningen. Jan Ågrens Greta satt på en omstjälpt ström-mingsfjärding på sin fars bodbrygga, och Pär-Erik Sundberg stod i båten nedanför, stödd mot båtstången. — Ska I ut på bögden2 så tidigt, moster? sade Greta halvhögt. Pär-Erik skrattade. — Vill I, jag ska hjälpa ji och ro, moster? frågade han. — Ta int styrka tå dej i färå3! svarade moster Ångerman. — Jag tror,, det val vackert vär i morron, ette svina 1 Anstövlin, här = eländig. 1 Ut på bögden = ut på kärleksäventyr. s I färå - förväg.