26 2 LUDVIG NORDSTRÖM — Fryse! Hä! Int få vi fryse, vi som är gammal, sade gubben förnöjd, och nu hade man hunnit Blåstens-revet. Gubben Asper hade den platsen, och Jan Ågren hade Torsgropen, gubben Hardin hade Bastongen, gubben Locknéus hade Rensviksudden, och Rå, som var längst söder ut hade Ångerman. När båten rodde förbi, ropade gubben Asper och sade, att det var då en fali sjö men fögan ingen ström. Han trodde rakt, att Jan Ågren tänkte krypa in i Torsgropa. Han höll ju båten ända in i vitbrottet, och ibland såg det ut, som om han satte på brunhällorna, men Jan Ågren var bakvänt född, det visste man. När Ångerman passerade Torsgropen, hade Jan Ågren redan börjat lägga, men Asper låg ännu och vakade vid Blåstensrevet. Från Bastongen kom Hardin länsande. Han hade uppgett allt hopp och seglade hem. »Sydlig ström!» hördes han ropa, när han passerade. Nu satte också Asper segel och länsade undan. Ibland syntes bara halva seglen över dyningarna. — Rensviksbåten ligg och vaka, sade Danke. — Kan dom sätta där i Rensviksudden, då ha vi lugnt där i Rå, och då ha vi strömming i kroken i mära bitti, svarade Ångerman. Det satt en mås på en stor sten vid Bastongen. I skymningen lyste den vita fågeln. Den öppnade gapet och skrek, men skriet hördes inte genom dånet. En våg bröt över stenen, och ur skummet höjde sig måsen och blåste in bland blixtarna i västerhimlen och försvann. Gubben Locknéus ropade vid Rensviksudden och