Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE
22 s
sade, att det var lite utström, men han tänkte pröva.
Då det bara var tre båtar på hela stranden, kunde
man måhända få fiska. Och nu låg Ångerman vid Rå.
— Henen1 ha jag fått mycket strömming, sade
gubben och granskade det svarta vattnet. Jag tyck,
det är minner sjö. Det dåne minner.
— Loeknéus kasta nu, sade Danke.
Olga hade lagt sig ner på näthögen med ansiktet
i händerna, men Hanna som var ett vekare sinne,
hängde över relingen. Plötsligt lyfte Olga på huvut,
och då var hon blek. Ögonen hade knappt någon
färg, och en stor valk av håret hängde ner i pannan.
— Titta! Ha I sett så svart en himmel. Jag tro, det
val yttersta domen.
— Det dåna bortur sjön, kved Hanna. Och det
är ju så mörkt som om natta.
— Be en bön, äsch2 I är rädd, sade Ångerman.
Sjön är fali grav3 där i Rensviksudden. Ser du, att han
int är så grav henen, Danke?
— Då Loeknéus har kastat, gett fäll vi kasta, svarade
Danke och körde upp Olga.
Hanna fick ligga i akterstammen, hon var så
utmattad, att hon grät, men Olga stod och svor för sig
själv, och Danke var tyst. Landgården roddes ut, och
gubben höll båten in mot klipporna. När dyningen
drogs tillbaka, gapade de gulslemmiga bottenstenarna
fram, och därvid hördes dånet längs stranden tydligare.
— Ro! skrek Danke och kastade ändstenen. Hjälp
morbror, Olga, annars komma vi på strand!
Landgården låg i en lång båge på de svarta
dyningarna, och garnet sjönk sakta. När Danke hängde
1 Henen = här. 2 Asch — om. 3 Grav = grov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
