Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
syntes, att de passerade på väg till andra platser..
Sjöfågeln jämrade, och det plaskade mot båten;
sensommarnattens många olika förstämda ljud uppfyllde
rymden. Engång i kvarten reste sig gubben upp och
spejade över havet. Det vita brottet mot
Rensviks-udden blev allt mindre och de välvande dyningarna
allt längre och lägre. Gubben Locknéus satte sig också
upp ibland och spejade. Men de unga sovo med nakna
ansikten i nattluften, och kvinnorna snarkade.
Engång, när gubbarna rest sig ungefär samtidigt,
sade Simon: — Det ha bedarra bra nog nu!
— Ja, svarade Ångerman, jag tro rakt vi få
blek-stilla i märan.
— Det tyss fögan så, sade Simon.
— Jag si, kroken din vaka, sade Ångerman åter.
Då svarade Simon:
— Jo, han gör nog det, men halva landgårn står
under. Jag tro, det klarna snart. Det lyse ljusna östat.
— Det känns nog så kallt, sade Ångerman. Klocka
är fäll halv två, tänk jag.
— Nog tänk jag det, svarade Simon.
— Då få en fäll sova en timma, äsch en kan, sade
Ångerman och kröp ner.
Han låg vaken och blundade. Gryningsluften blev
kallare och kallare och kylde ögonlocken i samma
mån som ljuset ökade. Gubben frös cm fötterna, och
han kände rysningen löpa efter skinnet, när han rörde
sig. Därför sökte han ligga alldeles stilla, men när
plötsligt en våg skakade båten, fick han en törn, och
då kände han kylan.
Klipporna reste sig bortom relingen och deras
överrand började lösas upp i ett skimmer, som darrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
