BOTTENHAVSFISKARE 22 s Ett par måsar hade svävat förbi och skriat överljutt, och några änder hade passerat. Himlen var nu alldeles blå rätt upp, men längre ner var den vit och genomskinlig, och gubben väntade bara, att solen skulle smälta den tunna hinnan och träda fram. När han engång reste sig för att se, hur långt det var kommet, såg han en bogserbåt ute på havet med tre kolpråmar efter sig, och den röda babordslanternan speglades blekt i dyningarna. — I kan int sova på sjön, morbror! sade Danke plötsligt och satte sig upp bredvid honom, rev sig i håret och gäspade. Ge mej en snus, så far vi ut och si åt, hur kroken stå. Gubben pekade på bogserbåten med kolpråmarna och sade: — En kan rakt bli rädd, når en sir tåcke svartskrömt om nättren. — Dom ha då öl där i skansen, sade Danke gäspande och halade upp ankarstenen. Gubben rodde, och Danke stod på flakan med händerna i byxfickorna, sömnvit kring ögonen och med luggen i pannan. — Fy fan, jag huskes1, det är då fali kallt i natt, sade han. — Vad skulle det bli bortå en, äsch en vore som kvinnfolket? sade gubben och betraktade flickorna, som lågo på magen tungt insomnade, snörvlande, pustande och blåsande. — Bårn2! sade Danke. — Jag tro, kroken ha sjunkit. Kaggarna vaka knappt. Ro mer på landåran, morbror! 1 Huskes = ryser. 2 Bårn = barn.