26 2 LUDVIG NORDSTRÖM biten, men som gubben var gammal och skakerhänt hade han mätt fel och gjort biten för smal. Men han skulle täta med talg och spika drev och asfaltpapp över och så en plåtlapp på alltsammans, och sen var båten lika bra som de andra båtarna i hamnen. Gumman bad honom komma in och äta och vila. Vila, sade gubben, nog fanns det folk i gården som vilade! Det tyckte gumman med, men, herregud, så var ungdomen nuförtiden, och gubben var i alla fall gammal och hade ingenting sovit. Åtminstone kunde han äta och dricka en kopp kaffe. Medan nu gubben åt, satt gumman i spisen och sade, att det var väl i alla fall bäst att låta båten ligga på strand i dag och lappa ihop den riktigt. Nu kom ju skötrodden, så den måst ju ändå vara ordentlig till dess. Och den var tung och bra nog sur kanhända; störst i hamn var den, och ifall nu kroken var full i strömming, så fick man ett förhärdat göra med att ro hem i motsjön. Kroken kunde väl inte stå heller; man fick väl si åt att få upp den i dag. Nej, skrek gubben, kroken kunde ligga vid Rå, tills strömmen var över. Men Ångerman, sade gumman, man kunde ju låna Zeterbergs båten, och om August hade tid, kunde ju han följa med. — Och så ska'n ha betalt! sade gubben. — Pyttsan! avvärjde gumman. Få'nt vi gen nån krona kanske, då. — Krona! Tro du, August ro sör till Rå i dàg och låna ut båten för en krona. — Få'nt vi ge'n då bortur det vi få på kroken! Du gett tänka på att vi få si åt och få kroken bärgad. Jäntorna dug fäll till ingan, och Danke är ju stark,