Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Från Ångermans sista dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE 22 s
han förstås, men han kan fäll int göra allt, som är,
om du ska ro, Ångerman!
— En gett ha draggen också, sade gubben
fundersamt.
— Ja, och draggen, det är ju fali mycket det, vet jag.
Gubben bröt av strömmingen över ryggen och åt
den på brödet, och sedan åt han potatis och sköljde
ner med mjölk ur spilkumen.
— Men vad är det för slags hjun1 en har, sade
han, som dug till att sova och äta och vara
opp-käftig, men val det nå till att göra, så gett en låne
folk utom gåln.
— Tänk int på det nu, sade gumman.
— Tänk int! Ska’nt jag tänka på tocke? Du skulle
ha hatt pojken din du, hade det varit annan fart
här i gåln!
— Du skulle ha varit minner där i brännvinet, du
ock! sade gumman förtrytsamt.
Gubben åt och teg.
— Ska du gå själv då, Ångerman? frågade gumman
till sist. Gubben slungade upp en ursinnig blick och
svarade:
— Jag har allrin varit nån tiggare. Jag har hjälpt
mig själv, kom detta ihåg!
— Men du har int varit gammel alle gånger.
— Ska en gette låne hjun, når en har huset fullt
i folk? skrek gubben och slängde snusdosan på bordet.
Jag val så satans sint, når jag tänk på det dänn
sat-håret, så jag kan int. Ja! Går då! Går och säg, att
vi ha så mycket mat här i huset, så hjuna våra ha
int tid att arbeta, dom gett äta och sova, så int
1 Hjun = hjon, tjänstfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
