239 tårarna började rinna, men hon torkade dem. Han har ju varit jussom uppfylld av en ond anda i hela sitt syndiga liv, och nu ha'n glömt, hur fali han har supit, och nu lev'en på ungdomen, som sup och int dug nå till, och så sup dom int på ett år så mycket som han söp på en vecka, fast han var fäll falin att arbeta ock. Gulla dej, August, du, som ha rodd i lag me'n, du gett följe med till Rå, så vi få opp kroken. Du vet, gubben tänk bara på båten, och nu säg han, att kroken få stå där, tills det val slut på stormen. Och Danke och jänten sov, och gubben gå där och ordna med sitt, och int är det nån, som tänk på, hur det ska gå med kroken. — Jo, svarade August skrattande, nog kan jag fara till Rå alltid, vi ha ju klara vårt, vi. Då for gumman Ångerman av som ett moln, och det yrde om henne, när hon ryckte upp dörren till. jäntornas rum. — Opp med er, stintor, ropade hon, August komma med Zeterbergs skötbåten, och det är int stormen länger — knafft — det har vurti fästmansvär rakt. Opp med dej, Danke, skrek hon i skulltrappan, jäntorna är oppe, och Zeterbergs August komma med skötbåten deras, och I ska till Rå efter kroken. Opp bara och drick kaffe! Ångerman stod på stranden vid båten med sågen i hand, när August rodde förbi. Jag känner mig skyldig att beskriva hans dräkt och utseende just vid det tillfället, ty aldrig kunde han ge en bättre bild av sig själv än just då. Han hade ett par grå och för vida byxor med olikfärgade lappar här och var, alla av mörk ton; där-