BOTTENHAVSFISKARE 22 s Den framförgående vände sig om och svarade skrattande: — Käraste barn, när vi ha arbetat i tusentals år för att uppleva denna stund, så är din iver naturlig! Varefter hon kysste den andra. Jonas Ångerman viskade till gamle Söderberg: — Dom säj inte på det viset i Tvärhamn, käring-trolla, om dom trampa varann på tåna! Därefter viskade han omigen, medan Söderberg nickade och log: — Men var är Gud nasch? Jag si'n int! — Vet du, vad du såg då, Ångerman? frågade Söderberg. — Jag vill fögan tro, det var jussom en inbillning! svarade Ångerman. — Ha, ha, ha! gapskrattade Söderberg. Det var justament ingenting annat än Gud du såg. — Vad du såg, Sörrberg, vete nettjen (näcken), men int såg jag nån Gud för min del! svarade Jonas Ångerman. — Men det var nog så i alla fall, sa Söderberg. Fast du få väl int ta till för mycket. Ha'nt du knoga och arbeta där i Tvärhamn livet igenom? — Jag tror int, nån just ska våga sig på att säga nå annat, svarade Jonas Ångerman. — Ä'nt du gjord till Guds avbild då, va? — Så ha en då lärt i allan tid. — Tör det int kunna vara så, att Gud arbeta å? — Hå, snuriken! sa Jonas Ångerman och gapade. Arbeta'n? — Det tör nog ska vara han, som ha gjort opp alltsammans det dära! sa Söderberg och pekade runt