26 2 LUDVIG NORDSTRÖM alla kloten och valvbågarna, och det är nog så bra med det, att det är Han och ingen annan, som är ini alltsammans, han är int här, för hit skicka han det, som han har gjort färdigt, och när alle klot och brygger är färdig och galant, så det häng ihop som en endaste stor'n stad med gater och torg och hus och planteringar, d å kom han fram ur allt arbete sitt, och då ha vi fått sett, hur en bygg opp en stor'n, fin'en värld, och då få vi ge oss ut och bli som han och bygge nye världar, vi med, och slåss mot Faen, tills han ger sig, för oss med. Och den dagen, Ångerman, ha du en töcken där värld till att vara jussom hemma i du med, och då får du umgås med Gud för jämnan. För här är man int rädd för'n som på jorden. Här vet man, vad han är. Han är en bygg-mästarbas, och han är då gladlynt, alldeles obegripligt, fast nu ligg han i allt, som liv och anda har, och spika och hamre och hålls med fruntimmer och med fiske och med böcker och allt som är. Så det var en del tå han, du såg på brygga nyss, då hela högen vifta åt oss, och vi häroppe, vi ha bara endast att sitta och si på och lära oss, hur han går tillväga, för den dan, då vi ska bli Gud vi å! — Och jag med? sa Jonas Ångerman. Ska bli-en töcken dänn Gud ? — Jo jo men san! Det är justament för den delen du är här! sa Söderberg. För nu har du kommit i skola, karl, och nu komma lärdomens dagar. — Hå, klåen! sa Jonas Ångerman. Ja tänk, vad dom skulle gorma där i Tvärhamn, äss dom visste, att Jonas Ångerman ha kommit till himmelrike och