Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
som hoppat ner, strök sig emot henne, så att hon
böjde sig och smekte den, sägande:
— Sov du, Ångerman?
Uppe i himlen hånskrattade den tillfrågade, men
i detsamma såg gumman från katten till soffan och
såg, att gubben låg så orörlig.
— Ångerman! ropade hon och skyndade fram.
— Ja, skrik nu! svarade gubben oppe i himlen. Det
var tids på, det!
Gumman hade känt på liket och for ut som en
eld och skrek från bron åt alla håll:
— Hanna! Hanna! Hanna!
Det var fosterdottern. Gubben kunde från himlen
se, hur denna stod i en sjöbod lutad mot en stabbe
och pratade och skämtade med andra hamnjäntor.
Han såg grannar kring vedbackarna vända sig och
hörde dem ropa:
— Va gorma du i, Johanna?
— Ångerman är död, och jänttrollet är på hamna!
Var ä hon nasch? Var ä hon nasch? skrek gumman,
och i detsamma började tårarna komma.
Då vände sig Ångerman uppe i himlen till
Söderberg, pekade ner på gumman, där hon stod hemma
på bron och grät, så att hon skakade, och sade, med
skinande ögon:
— Men hon gråt ändå, käringa! Hon tyss nog ska
sörje ändå!
— Nog ser det så ut, sa Söderberg, och de som
stodo runt ikring de båda gamla gubbarna, klappade
Ångerman på axeln.
— Du få si ette, vad dom gör där i hamna, Ånger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
