Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2 LUDVIG NORDSTRÖM
— Du tör väl ska ha haft mest tå den delen själv,
Ångerman, svarade Söderberg.
— Det tyss nog, som jag skulle ha levt igenom det,
efter jag ska ha hunnit rakt till himmelrike, sa Jonas
Ångerman. Äss jag ä där! tillade han, med en ny glimt
av oro. Men Söderberg bara nickade. Då blev han
lugn igen.
Nu följde de båda gubbarna, vad som tilldrog sig
kring dödslägret därnere i Tvärhamn. Ryktet om
Ångermans död var inom kort ute i hela hamnen.
Gummorna hade samlats i sorgehuset, och gumman
Ångerman ropade till Hanna.
— Sätt på kaffepanna, stinta, vi ska väl ha na
i oss, så mång som vi är här i sorgen. Och du vet,
att det få då lov att vara stärkt, den hänn gången!
Vid de orden böjde sig Jonas Ångerman fram och
såg efter, hur pass mycket kaffe, Hanna tog. När
han såg, att hon tog tre rågade mått, blev han så
arg, att han hoppade jämfota, varefter han kastade
sig ner på knä, sträckte fram huvut, hötte med högra
handen knuten och skrek ner till Tvärhamn, allt han
kunde få ur halsen:
— Det är nog, höre du! Det är nog! Förgrömma
mej, om int jag vore i himmelrike, ditt armade görtroll,
så skulle jag sparka dej i åschele, så du skulle veta
bättre än å hälle tri mått kaffe i panna åt
käring-trolla, som inte för annat ha kommi än för å hä kaffe
i sej!..
Och han var så uppbragt, att han inte orkade resa
sig upp utan lade sig rak lång på magen med ögonen
brinnande av raseri, hela tiden stirrande i ett ner på
sorgehuset och inte hörande ett dugg av hur de him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
