BOTTENHAVSFISKARE 22 s melska härskarorna hurrade åt stora hjältedåd, runtom på de olika världarna. Han märkte inte heller, att ett par av himlainvånarna stannat bakom honom och resonerat. — Han skall nu lära sig se det hela uppifrån och steg för steg få sina gamla vanor ur sig, sade den ene. Så som du redan gjort. Där ser du, hur det tar sig ut för oss, som äro vana att bevittna proceduren. Nästa gång blir det hans tur att göra den här vandringen, som vi nu göra. Och sedan de en stund besett den liggande Jonas Ångerman, fortsatte de och försvunno bortåt himlen, efter att ha leende nickat åt Söderberg. — Bra? hade den ena sagt och plirat med ögonen som en spjuver. — Mycket bra! hade Söderberg svarat och plirat tillbaka på samma sätt. När dessa båda försvunnit, böjde sig Söderberg över Jonas Ångerman och sade: — Si du Jonas-Alfred Sundströms Gustav och Anna-Greta hanses? Anna-Greta hade tjänat piga nere i Tvärhamn åt Ångerman men sedan gift sig med Gustav, och de bodde i en stuga sör i hamn. Ångerman såg dit, och då såg han Gustav stå vid spisen i köket, medan Anna-Greta satt vid köksbordet med kaffekoppen ur-drucken framför sig, och Gustav sade just: — Du vet, han är dö nu, Ångerman, och käringa har gett oss ordet sitt, att vi ska få överta hela ruljangsen. Så nu flytta vi in i stuga efter Ångerman, och nu ska gubben få si på, vad fiska ä! Han skrattade av full hals åt dessa sina egna ord 17. — Nordström, Botterihavcfiskare.