Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2 LUDVIG NORDSTRÖM
därnere på jorden och knöt näven uppåt himlen.
Men den, som inte var sen att svara, det var
Ångerman. Han spottade neråt jorden och knot näven
tillbaka och skrek:
— Må faen ta dej, så du häv dig opp mot mej, för
att jag är död!
Och han vände sig mot Söderberg, som stod bakom
honom, och tårarna runnö utför hans ansikte, skägget
darrade, och han ropade:
— Va skulle I ha mig hit till himmelrike för, då I
se, vad dom gör med egendomen min där i hamna?
Häll int piga tri mått kaffe i panna, och den dänn
snorkillingen hötta med näven åt mej, för han vet,
att ingen komma igen bortur himlen, och tjyva å mej
gård och grund, som int det där förgrömmade
käringaset håll sej för god att lova bort, mens jag va i
livet.
Ångerman satte sig upp och slog ena handen för
ögonen, med den andra slog han bort synerna från
Tvärhamn.
— Jag vill irit si nå mer, sa han. Jag vill int si
nå mer. Jag är dödens man!
Vid de orden for han upp.
— Men du är Faen, du! skrek han och knöt näven
under näsan på Söderberg. Du sa, jag va i
himmelrike, men sanna mej, va’nt det en evig evinnerlig lögn.
För i helvete ä jag, för dit sa prästen, att jag komma
skulle. Och var du präst, du, va? Fämickel där! Då
du aldrig mer vart än hamnfogde.
Söderberg såg på honom.
— Se på prästen, du, Ångerman! sa han med
himmelskt lugn och pekade neråt jorden igen. Ångerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
