Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 —
begreppen. Likväl existera dessa former i många mål,
uppkomna genom en ljudlag y > i. Men också sådana former
kunna naturligtvis lika väl skapas, som ingenstädes
åtminstone ljudlagsenligen existera. Formen kiivin ’tjuven’ i ex.
i. är ganska egendomlig. Den person, vars idiom man här
sökt karakterisera, var av finsk härkomst, vilket förklarar,
varför hans språk kom att te sig abnormt. Man skulle då
snarast väntat sig, att han för målets ts skulle substituerat
ett s, såsom finsktalande, för vilka svenskans ljudfysiologi
erbjuder oövervinnliga svårigheter, vanligen göra: av
kyrkan blir sörkkan, av tjänsteflicka senssteflikka etc. Det är
möjligt att ’tjuven’ av personen i fråga verkligen omdanats
till kiivin på en tid, då tj i ’tjuven’ och det affricerade
pre-palatala k i ord med ursprungligt k kommo varandra så
nära, eventuellt voro identiska ljud, att det låg närmast till
hands att för vartdera substituera just k. Alldeles omöjligt
är det ej heller att formen kiivin uppkommit under
inflytande av sådana förhållanden som sv. käpp: fi. keppi, sv.
kista: fi. ki[r]stu etc. Denna möjlighet vore måhända något
större än den är, om ej de hithörande svenska orden med
’ki’ d. v. s. t si, tsii vore så ytterst sällsynta. Men det är
ej heller alldeles säkert att formen kiivin överhuvud
förekommit i individens i fråga språk, och även i detta fall
måste formen, då den ju faktiskt förekommer åtminstone i
ordstävet ex. i, få en tillfredsställande psykologisk förklaring.
Denna ligger ej i att nog så enkelt anse, att formen är «helt
och hållet gripen ur luften». Men den kan ligga däri att
man (icke mot bättre vetande) karrikerat hans språk och
med ledning av sådana fall som keppen ’käppen’ o. d. tillagt
honom även formen kiivin. Utan verklig föregående
reflexion kan detta näppeligen hava skett.
För övrigt är ej heller den abstrakta möjligheten
absolut utesluten att målet i fråga en gång skulle haft en form
kiivin, ehuru ingenting finnes, som skulle tyda på att så
verkligen varit förhållandet. Man må observera, att
pargas-målet har en form kedur ’tjäder’, för vilken Thurman 1898
s. 22 antager följande förklaring: riksspråkets //’^-ljud, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
