Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 —
infört detta ljud även i ord, i vilka det ej ursprungligen
hör hemma.
För övrigt är likheten mellan förhållandet kedur:
’tjäder’ och det tidigare nämnda kiivin: ’tjuven’ endast
skenbart. Det är att beakta att vi i det ena fallet ha att göra
med en för pgm. fullkomligt karakteristisk form, i det
andra åter med en sådan, som i det beträffande området
uttryckligen fattas som en abnormitet.
Med kedur kunna de från södra Sverige (V. Göinge)
av Wigforss i Arkiv för nordisk filologi 24 (XX) år 1908
s. 383 nämnda «egendomliga formerna skela ’stjäla’, skärna
’stjärna’, skelke ’stjälke’» anses bilda kategori.
Någon uppmärksamhet lönar det sig ock måhända att
i detta sammanhang egna nuckömålets gesos ’Jesus’,
gerti-salcetn ’Jerusalem’, geriko ’Jeriko’, vilka i målet äro
vanligare än motsvarande /-former (Danell 1905 s. 45, jfr s. 173).
Mera än vid kedur vore man här frestad att antaga
opposition mot högsvenskan, då förbindelsen je icke kan «anses
tillhöra målet» och gammalt g bevarats frf. såväl ’len’ vokal
som halvvokaliskt i med följande vokal. Det enda motsatta
exemplet är djuus ’(fisk-)gjuse’ från Odensholm. I anledning
av detta och några exempel med tj av äldre k har redan
Hultman 1894 s. 187 ganska resolut opponerat mot Vendells
tidigare gjorda antagande, att dessa former kunde fattas som
vittnesbörd om en begynnande allmän ’förmjukning’ av k) g
i Östersjöprovinserna. Emellertid är den från Vendells
avvikande förklaringen av djuus icke otvivelaktig, tämligen
artificiell som den är (av en sammansatt form ’fiskgjuse’
skulle man väl snarare vänta sig en g- 1. df-lös form än en
dissimilerad). Måhända peka till och med ^-formerna av
’Jesus’ etc. åt samma håll som Vendells antagande; detta
visserligen ej så, att man hade att antaga en i senaste tid
börjad (och måhända fortfarande pågående?)
utvecklingsprocess utan i den mening, att överhuvud någon gång en
början skett eller en ’tendens’ framträtt. De diskuterade
g-formema torde nämligen icke vara alldeles unga. Danell
upplyser, att de tillhöra de äldres tal. Formen gés nämnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
