Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 —
redan av Vendel 1 1881, och östsv. ordbok tyckes giva
g-former från ungefär hela det estsvenska språkområdet och
därtill Gam mals venskby. För de i allmänhet unga
gott-ländska runstenarna skriver Säve 1859 konsekvent (5 å 6
ggr) g, (den sannolikt äldre men senare explicerade
Akirke-by-inskriften har iesus), en omständighet, som måhända ej
är att helt och hållet särhålla, då ju speciella jämförelser
mellan gutniskan och de transbaltiska dialekterna, särskilt
de estsvenska, många gånger gjorts. Ehuru den danska
eller daniserande Marieklagan har gesus och gerusalem och
åtminstone romaniska språk haft och ha ^-former o. s. v.,
är det knappast någon fara i att antaga, att de estsvenska
(resp. gutniska) äro att betrakta som lokala självständiga
företeelser på ett relativt begränsat nordiskt, närmare sagt
svenskt språkområde. Formernas sannolika ålder låter vidare
ett eventuellt antagande av opposition mot högsvenskan falla
till föga, och därtill kommer även att ju de baltiska målen
ända till senaste tid gått sina egna vägar, tämligen oberörda
av vad i den högsvenska utvecklingen förefallit. Jfr vidare
att finskans ostligare dialekter ha formen Kiesus, speciellt i
runosångema, vilka som känt vandrat hit från estniskt
område, under det att de få exemplen från västligare trakter
äro tämligen apokryfiska.
Jag har i det ovansagda velat hålla före, att riktigheten
av den nu och då uttalade åsikten, att nya former
uppkommit i dialekterna genom opposition mot högsvenskan, icke
är höjd Över all diskussion. Vad däremot är otvivelaktigt
är att man vid ’anslutning’ till högsvenskan ofta skjuter
över målet och att på denna väg nya former uppkomma.
Hit höra på svensk språkbotten de s. k. hypersvecismema,
på vilka talrika exempel finnas i den språkvetenskapliga
litteraturen.
Kända, för att ej säga ökända, äro skrivningarna
No-vembärg, Decembärg. Man må icke tro, att det här blott
handlar sig om en ortografisk fråga. Tydligt är att
formerna böra jämföras med släktnamnen på -berg, med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
